Nya filmer som ser gamla ut: 9 svartvita filmer från färgens tid
Nio nya filmer som medvetet spelades in i svartvitt, från The Artist, Frances Ha och Ida till Nebraska, Cold War, Roma, The Lighthouse, Mank och Belfast, med regissörer och rollista.
Färg och HD finns överallt, men vissa filmare väljer svartvitt med flit. Den här listan samlar nio nyare filmer som ser ut som klassiker, i utgivningsordning, med affischer, regissörer och rollista.
För varje film förklarar vi varför regissören valde svartvitt, vad valet tillför berättelsen och vad filmen annars är känd för. Några är hyllningar till det gamla Hollywood, andra personliga minnen, och ett par använder frånvaron av färg för att göra en märklig värld ännu märkligare.
Varför välja svartvitt i dag
I årtionden var svartvitt helt enkelt hur film gjordes. När färg blev norm blev svartvitt ett val, och i dag är det nästan alltid ett medvetet sådant. Regissörer använder det för att frammana en epok, hylla filmen de älskar eller skala ner bilden till ljus, skugga, ansikten och former.
Utan färg lägger ögat mer märke till komposition, textur och uttryck. En rynka, en spegling i blöt asfalt eller ådringen i en träväg blir tydligare. Många filmfotografer säger att svartvitt tvingar dem att ljussätta varje scen noggrannare, eftersom de inte kan lita på färg för att skilja elementen åt.
Det är också en kommersiell risk. Studior och streamingtjänster fruktar ofta att publiken undviker filmer utan färg, så varje titel här fick kämpa för sitt utseende. Att flera vann Oscars och festivalpriser visar att risken lönar sig när valet tjänar berättelsen.
Så valde vi
Vi valde filmer från 2010- och 2020-talen som huvudsakligen spelats in i svartvitt av konstnärliga skäl, efter kritikermottagande och stil. Det är ingen numrerad rankning.
Vi tog bara med långfilmer som till största delen är svartvita, inte filmer med några enstaka monokroma scener. De flesta är dramer, men listan rymmer också en stumfilmskomedi, en skräckfilm och en uppväxtskildring, för att visa hur olika resultaten kan bli.
Priser vägde in, eftersom flera av filmerna fick stora utmärkelser, men vi tittade också på hur de använder svartvitt. I varje fall är frånvaron av färg inget trick utan en del av vad filmen vill säga.
The Artist (2011)
Regi: Michel Hazanavicius. I rollerna: Jean Dujardin, Bérénice Bejo.
Därför spelar den roll: The Artist av den franske regissören Michel Hazanavicius är en svartvit stumfilm om en stumfilmsstjärna som förlorar allt när ljudfilmen kommer. Den vann fem Oscars, bland dem bästa film, och Jean Dujardin blev den förste franske skådespelaren att vinna Oscar för bästa manliga huvudroll. Hunden Uggie blev en kändis i egen rätt.
Se hur filmen använder tjugotalets språk: mellantexter, genomgående orkestermusik, överdrivna gester och det gamla nästan kvadratiska formatet. I en briljant scen dyker ljud plötsligt upp i hjältens mardröm, och allt runt honom låter utom hans egen röst.
En perfekt introduktion till stumfilm för den som aldrig sett någon, lätt, rolig och romantisk. Filmälskare hittar många blinkningar till klassiska Hollywood, alla andra kan bara njuta av en charmig kärlekshistoria berättad med musik och ansikten.
Frances Ha (2012)
Regi: Noah Baumbach. I rollerna: Greta Gerwig.
Därför spelar den roll: Frances Ha av Noah Baumbach, skriven tillsammans med Greta Gerwig som också spelar huvudrollen, följer en dansare i New York som inte riktigt är redo att bli vuxen. Det svartvita är en medveten nick till den franska nya vågen och klassiska filmer om staden.
Lägg märke till scenen där Frances springer och dansar genom gatorna till David Bowies Modern Love, ett ögonblick fullt av glädje och en hyllning till en tidigare fransk film. Filmen består av små ögonblick: flyttar, pinsamma middagar, en snabbresa till Paris.
Frances Ha blev favoritfilm för många tjugoåringar som känner sig lite vilsna, och hjälpte Greta Gerwig att slå igenom som manusförfattare och regissör. Den är kort, rolig och öm, perfekt för den som föredrar karaktärskomedier framför stora intriger.
Ida (2013)
Regi: Paweł Pawlikowski. I rollerna: Agata Trzebuchowska.
Därför spelar den roll: Ida av Paweł Pawlikowski följer en ung novis i sextiotalets Polen som strax före sina löften får veta att hon är judinna och att hennes familj dog under kriget. Den blev den första polska film att vinna Oscar för bästa utländska film.
Titta på kompositionen: filmen använder ett nästan kvadratiskt format och placerar ofta figurerna längst ner i bilden, med mycket tomt utrymme ovanför, som om historiens tyngd tryckte ner dem. Varje bild ser ut som ett noggrant komponerat fotografi.
Filmen är kort, stillsam och intensiv och belönar tålamod. Den passar den som är intresserad av europeisk historia och filmer om tro och identitet. Återhållsamheten gör de känslosamma ögonblicken ännu starkare.
Nebraska (2013)
Regi: Alexander Payne. I rollerna: Bruce Dern, Will Forte.
Därför spelar den roll: Alexander Paynes Nebraska följer en gammal man som är övertygad om att han vunnit en miljon dollar i ett lotteri, och sonen som går med på att köra honom genom delstaten för att hämta vinsten. Bruce Dern fick pris för bästa manliga skådespelare i Cannes, och filmen fick sex Oscarsnomineringar, bland dem bästa film.
Se hur svartvitt gör Mellanvästerns platta landskap både sorgligt och vackert: tomma vägar, småstäder, gamla barer. June Squibb, också Oscarsnominerad, stjäl flera scener som den frispråkiga mamman.
Filmen blandar komedi och melankoli och handlar om att åldras, om familj och om drömmar vi bär ett helt liv. Den passar dem som gillar roadmovies och berättelser om föräldrar och barn, och träffar ofta hårdast hos den som har åldrande föräldrar.
Cold War (2018)
Regi: Paweł Pawlikowski. I rollerna: Joanna Kulig, Tomasz Kot.
Därför spelar den roll: Cold War, också av Paweł Pawlikowski, berättar en kärlekshistoria över femton år mellan Polen, Berlin, Jugoslavien och Paris efter andra världskriget. Pawlikowski inspirerades av sina egna föräldrar och vann priset för bästa regi i Cannes. Filmen fick tre Oscarsnomineringar, bland dem bästa regi.
Lägg märke till hur musiken driver berättelsen, från polska folkvisor till parisisk jazz. Huvudsången byter arrangemang när de älskande byter land och liv, och visar hur politik och exil förändrar dem. Filmen är stram, med stora tidshopp mellan scenerna.
Ett bra val för den som älskar romantiska dramer och inte behöver få allt förklarat. Det svartvita och musiken gör den till en av decenniets vackraste europeiska filmer, och den passar perfekt ihop med Ida.
Roma (2018)
Regi: Alfonso Cuarón. I rollerna: Yalitza Aparicio.
Därför spelar den roll: Roma, skriven, regisserad och fotograferad av Alfonso Cuarón, återskapar hans barndom i Mexico City i början av sjuttiotalet genom Cleo, en hushållerska. Den vann Guldlejonet i Venedig och tre Oscars, för regi, utländsk film och foto, och Yalitza Aparicio nominerades i sin första roll för bästa kvinnliga huvudroll.
Lägg märke till de långa, långsamma kamerarörelserna som iakttar vardagen i huset och på gatan, och ljuddetaljerna runt omkring. Strandscenen nära slutet, filmad i en enda tagning, hör till de starkaste ögonblicken i modern film.
Tempot är långsamt och kontemplativt, så se den utan distraktioner, gärna på stor skärm. Den passar den som älskar filmer om minne och familj, och ger också ett porträtt av Mexiko under en tid av politisk spänning.
The Lighthouse (2019)
Regi: Robert Eggers. I rollerna: Willem Dafoe, Robert Pattinson.
Därför spelar den roll: Robert Eggers The Lighthouse spelades in på svartvit film i ett nästan kvadratiskt format, för att likna en film från tjugo- eller trettiotalet. Willem Dafoe och Robert Pattinson spelar två fyrvaktare på en klippö som långsamt tappar förståndet. Fotot Oscarsnominerades.
Titta på texturerna: regn, vind, salt och sot känns nästan påtagliga. Dialogen härmar gamla sjömäns språk, och Dafoe levererar monologer värdiga en teaterscen. Filmen blandar psykologisk skräck, svart humor och myt, med nickar till sjömanssägner.
En märklig och intensiv film, inte för alla, men oförglömlig för fans av ovanlig skräck. Den som gillar filmer med utrymme för tolkning får mycket att diskutera efteråt, särskilt om vad som är verkligt och vad som är galenskap.
Mank (2020)
Regi: David Fincher. I rollerna: Gary Oldman.
Därför spelar den roll: Mank, regisserad av David Fincher efter ett manus av hans framlidne far Jack Fincher, följer manusförfattaren Herman J. Mankiewicz medan han skriver Citizen Kane. Filmen fick tio Oscarsnomineringar, flest det året, och vann två, för foto och scenografi.
Se hur Fincher härmar fyrtiotalets stil: djupa svärtor, övertoningar och till och med ljudet, som gjordes för att låta som en gammal inspelning. Gary Oldman gör Mank kvick, självdestruktiv och politiskt medveten, i ett Hollywood styrt av mäktiga moguler.
Filmen är full av referenser till gamla Hollywood och trettiotalets politik och belönar dem som känner Citizen Kane. För andra är den ett porträtt av en briljant författare som brottas med sina demoner. Att se Citizen Kane först är en bra idé.
Belfast (2021)
Regi: Kenneth Branagh. I rollerna: Jude Hill, Caitríona Balfe.
Därför spelar den roll: Belfast, skriven och regisserad av Kenneth Branagh, bygger på hans barndom i Nordirland när oroligheterna började 1969. Den vann Oscar för bästa originalmanus, Branaghs första Oscar efter många nomineringar. Filmen börjar och slutar i färg och går över till svartvitt för minnena.
Följ berättelsen genom Buddy, en nioårig pojke spelad av Jude Hill, som ser våldet komma till hans gata samtidigt som han upptäcker film, skolförälskelser och Van Morrisons sånger. Judi Dench och Ciarán Hinds spelar varma och roliga morföräldrar.
Filmen balanserar rädsla och ömhet och passar den som gillar familjeberättelser och uppväxtdramer. Den är också en lättillgänglig ingång till början av Nordirlandskonflikten, berättad ur ett barns höjd.
Var ska man börja
Välj efter humör, från lätt till intensivt:
- Lätt och charmigt: The Artist eller Frances Ha.
- Familj och minne: Belfast eller Roma.
- Bitterljuv roadmovie: Nebraska.
- Kärlek och europeisk historia: Ida, sedan Cold War.
- För filmnördar: Mank, efter Citizen Kane.
- Något märkligt och intensivt: The Lighthouse.
Ser du sällan svartvit film, börja med The Artist eller Frances Ha. Båda är korta, roliga och lätta att följa, och visar att svartvitt inte betyder gammalmodigt eller långsamt. Efter några minuter vänjer sig ögat och frånvaron av färg märks inte längre.
Se filmerna i ett mörkt rum, på bästa möjliga skärm. Svartvitt bygger på kontrast, och ett ljust rum eller en mobilskärm kan göra bilderna platta. Flera, som Roma och The Lighthouse, gjordes för att ses stort.
Vanliga frågor
Varför använder moderna filmer svartvitt?
Regissörer använder det för stämning, en tidlös känsla, som hyllning till klassisk film eller för att rikta uppmärksamheten mot ljus, former och skådespeleri.
Vilken är den bästa moderna svartvita filmen?
Roma, Ida, Cold War och The Lighthouse hör till de mest hyllade, och The Artist vann Oscar för bästa film.
Är The Artist en stumfilm?
Ja. Den är till stor del stum och svartvit, en hyllning till Hollywood på 1920-talet.
Har någon modern svartvit film vunnit Oscar för bästa film?
Ja. The Artist (2011) vann Oscar för bästa film, av totalt fem Oscars.
Spelades filmerna in på svartvit film?
Vissa. The Lighthouse spelades in på svartvit film, medan andra spelades in digitalt och färdigställdes i svartvitt.
Betygsätt de här filmerna
Vilken är din favorit? På Rankiew betygsätter du varje film, skriver recensioner och bygger dina egna listor.
Källor: studiornas officiella premiärer, filmografier och offentliga register.
